Sportens baksida - Kostnaderna
Jag älskar att hoppa fallskärm men det tar så otroligt mycket tid och pengar. Jag började hoppa iår, så jag har betalat kursavgift, ALL utrustning man behöver + lite till, alla hopp man gör, resor och bensin till och från hoppfälten, osv. Sammanlagt har jag lagt ut en bit över 100 000 på detta intresset, men då är det ju såklart utrustningen som har kostat mest. Det är lätt att säga att "nu har man redan allt", men det dyker hela tiden upp nya saker man vill ha! Precis som med vilken sport som helst så vill man ju ha det nya och senaste.
Samtidigt som ju mer hopp man får, desto mer utmaning vill man ha. Det finns en tabell man måste följa gällande skärmstorlekar, ju mer man väger och ju mindre erfaren man är desto större skärm måste man ha. När man skaffar sig mer erfarenhet så får man byta till en mindre skärm, och ju mindre ju snabbare = roligare. Har man gjort 100 hopp med en stor långsam skärm så blir skärmflygningen tids nog tråkig, varpå man downsizar! Man vill ju att hela hoppet ska vara roligt, inte bara frifallet :)
Men det här med kostnaderna beror ju såklart vad man gör det till. Egentligen behöver man ju bara betala för kursen och sedan hyra utrustning när man ska hoppa. Men hoppar man varje helg så är det en trygghet i att ansvara för sin egen utrustning, som man tar hem varje dag, som man är ensam om att hoppa med och att packa osv. Sedan kan man ju köpa lite äldre och billigare utrustning än vad jag gjorde, utan att den för dens skull är sämre. Jag hade dock problem med att hitta en begagnad rigg som passar mina 160cm/50kg då de allra flesta som hoppar fallskärm är stora grabbar! Så jag fick ta första bästa rigg med skärm som hade rätt storlek, och det råkade vara en nästan ny rigg. Den hade gått 12 hopp innan jag köpte den.
En ny rigg kostar ungefär 60 000 om du beställer den i sverige. Åker du däremot över till USA (alla riggar tillverkas i USA) och köper en rigg och slipper tullavgifter och frakt osv så landar det på 45-50 000 kr.
Detta har också tärt på mina andra intressen. Wakeboard har jag tex bara kört 2 ggr iår, jag som var frälst vid detta innan och inte kunde gå en dag utan att längta efter sjö, vågor och bräda. Å andra sidan lägntar jag efter flygplan och 3000 km luft i lungorna i 200-300km/h nu istället :)
friflygning
av Malin
Det jag och Jocke gillar mest med fallskärmshoppning är friflygning, förklarade ju lite i inlägget nedan vad det innebär. Vi har koncentrerat oss mest på sitfly position, att hålla samma fallnivå och att kunna åka fram till varandra osv i en sitt-positon. Det låter så lätt, visst är det lätt när man står på backen och håller balansen ståendes på fötterna. Men tänk er i frifall, där balans handlar om att hela tiden ha den tyngsta delen neråt, att skapa en badmintobollneffekt (sveriges längsta ord?). Det är lätt när man ligger på mage, bara att svanka på som bara den så väger magen/rumpan mest. Men att göra en sittposition till badmintonbolleffekt, för att dra en simpel förklaring, förstår ni säkert själva svårighetsgraden i.
Jag och Jocke i bild, Arvid filmar
Blir ni sugna på att hoppa? Hoppsäsongen är tyvärr slut för iår, men boka nästa års tandemhopp redan nu på våran klubb, Linköpings Fallskärmsklubb! Tyvärr så är våra fallskärmskurser (för att ta eget certifikat och hoppa själv) redan tokfulla. Men söker ni er till någon av de störra klubbarna, FK AROS i Västerås eller STOCKHOLMS FK så lär ni få en plats. Att ta en fallskärmskurs är det bästa som jag någonsin har gjort, gör du det så kommer du inte att ångra dig!
lite information om våran sport.
Jag sitter och friflygarcoach Martin ligger och hissar, och Jocke är fotograf.
Det hade underlättat lite om alla vägde lika mycket när man hoppar fallskärm... haha.
Tänkte dra lite info om min sport. Har ju inte gjort det, folk fattar ju inte riktigt vad det är jag gör, mer än bara hoppar liksom. Here we go:
Det finns lite olika grenar inom fallskärmshoppning. De främsta frifallsgrenarna i sverige är friflygning och formationshoppning. Friflygning är precis som det låter, man flyger typ fri i luften och gör olika saker tillsammans. Sitter, står på huvudet, ligger på rygg, vad som helst egentligen förrutom flyga på mage. Och gör detta snyggt så att säga! Och det är inte det lättaste ska ni veta.. Det är sjukt svårt att ligga stabil i luften i en viss position innan man "lär sig den". Jag håller på att lära mig att sittflyga just nu.
lite grym friflygning...
I formationshoppning ligger man bara på mage, och gör olika formationer i luften. På mage. Otippat va... Och man har på sig overaller med korvar som man kan ta grepp på. Korvhoppning, kallar vi det ;)
formationshoppning
I USA finns det en gren som heter Freestyle, den håller tyvärr på att dö ut lite i Sverige. Men det är som friflygning fast man flyger ensam, och med en kameraman då. Som balett, fast i luften.
Typ världens coolaste brud... Roberta Mancino. Freestyle!
Under utbildningen lär man sig bara att ligga på mage, det är ju den positionen som är grundpositionen och som man drar fallskärmen i, som är viktigast att kunna och absolut lättast att vara stabil i. Efter utbildningen kan man ju träna vidare och satsa på någon gren om man vill. Det finns många olika tävlingsgrenar inom fallskärmshoppning, frifallsgrenar och skärmgrenar, också så man "hoppar bara" inte. Vilket väldigt många tror :)
Hoppas ni har blivit lite klokare på min sport nu. Många frågar "Vad ska du göra sen då? När du har hoppat?" Jo som sagt, man kan göra lite mer än "bara hoppa". Om jag bara hade velat hoppa en gång så hade jag köpt ett tandemhopp och inte en hel utbildning.
the one and only
Första inlägget man skriver i en blogg är allt lite speciellt. Lite löjlig känner man sig när man ska introducera 0 läsare inför vad som komma skall, ungefär :) Iallafall så är den här nu, bloggen som high fivear med the sky. The swenglish is better than ever.
Vi är iallafall två sammansvetsade nötter som älskar att slänga sig ut från flygplan på ungefär 4000 meters höjd. Det och lite annat roligt smått och gott kommer den här bloggen att handla om, om jag får gissa iallafall. Eller egentligen så är det väll jag (Malin) som bestämmer för den andre nöten (Joackim) hade den briljanta idén att jag skulle stå för text och han för bilder. Hmm.... Vi får väll se hur det blir med den saken ;) Och vi får väll bråka om vem som ska ta tag i vivrarret med htmlkoder (bloggdesignen) som vi har framför oss också. Author i all ära, Men jag kan iallafall lova er att den inte kommer att se ut såhär i all evighet ;)
Vi 
Motalas jätte (Mallan) sitter och softar lite. Fotografen är Jocke! 
Jocke. Bilden är klippt ur en film och fotograf är Arvid Selander. 
Mer info om oss och våran sport kan ni räkna med i kommande inlägg.
Håll till godo sålänge :)
See you soon our very best (zero) reeders!
